Nu finns det ingen återvändo..

Då var den betald - anmälningsavgiften till Kalmar. Nu finns det verkligen ingen återvändo. Det känns skönt på ett sätt eftersom jag inte kan dra mig ur längre, inte ens om jag hittar på världens bästa ursäkt. Samtidigt som det känns fruktansvärt skrämmande - nu "måste" jag verkligen köra.

Idag är det måndag och idag har jag börjat jobba på riktigt. Hoppas verkligen att jag kommer att vänja mig, för att i kväll har tröttheten helt tagit över min kropp..

Nu blir det kvällen, i morgon är det dags för morgonpromenad med Pernilla igen.

OLW måste vara världens bästa sponsor till en triathlontävling. Jag ser ut som ett barn på julafton med den påsen i handen efter att ha genomfört en 1/2 Ironman..