Jag tror att jag aldrig kommer att bli tjock av vanlig mat. Och med vanlig mat menar jag inte pizza, fikabröd, godis och allt det där som jag ser som "lyx", och som jag försöker att inte äta så ofta. Pizza äter jag i stort sätt aldrig, 1 gång/år kanske. Godis och fikabröd är mina största intressen. Jag vet hur dåligt jag mår efter en stor påse godis, men så bra som jag mår under tiden jag äter den..
Men tillbaka till matpratet. Jag är en sån person som få gånger äter för mycket. Jag är sämst på att äta "utfyllnadsmat" som inte ger så mycket energi som sallad, grönsaker o.s.v. Äter jag sallad brukar det sluta med att jag får i mig så lite mat att jag är hungrig efter 30 min igen. Jag äter bara tills jag är lagom mätt, jag är dålig på att trycka i mig, vilken är sådär ibland. Jag måste äta minst 6 gånger om dagen för att få i mig det jag behöver och får jag inte mat så skulle jag nästan kunna döda någon. Jag tror att ingen känner hunger som jag.
Jag börjar lära mig och får alltid ha med mig akutmat om vi ska nånstans, i fall att jag skulle börja känna energin håller på att ta slut. I de här lägena önskar jag att jag skulle kunna äta lite mer vid huvudmålen för att klara mig längre, för ibland måste jag äta igen efter 90 min och då har jag kanske redan varit hungrig i 30 min. Jag tror att jag har världens minsta matsäck.
Alla är olika i det här med maten. Jag har ett klockrent exempel - Jag och Henrik. Henrik äter i stort sätt 3 gånger/dag. Jag äter 6 gånger/dag. När jag försöker få Henrik att äta mellanmål, som jag försökte i våras så gick han upp i vikt direkt. Han är en sån person som äter mycket när han väl äter - och det fungerar för honom. Han klarade helt enkelt inte att äta ett litet mellanmål, utan åt alldeles för mycket. Han skulle lätt kunna gå upp i vikt av att bara äta mat, om han släppte på hämningarna och tillät sig själv att äta tills han kände sig nöjd. "Jag skulle kunna äta mer, men jag behöver inte", är ofta en fras som Henrik avslutar middagen med.
Jag tror att det här är väldigt viktigt att tänka på, för alla. Alla är olika. Alla kan inte äta mellanmål. Alla behöver inte mellanmål. Vissa klarar bara, som mig, att äta mellanmålsstorlek på alla måltider. Det gäller att hitta det som fungerar.
Vi hörs!
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar