PMS? Nej, Känslomänniska om jag får be.

Regnet öser ner, vilket höstväder! Jag älskar hösten, inte regnet kanske, men det kalla, mysiga, mörka.. Jag tror det gäller att hitta skönheten i allt. Jag har alltid en tanke att jag ska vara positiv till allt och att alltid le mot världen, men jag vet att jag inte alltid lyckas. Jag misslyckas nog säkert oftare än jag lyckas. Jag är en fruktansvärd känslomänniska och jag kan utan problem gå från lycka till gråt på 2 sekunder. Jag har lätt att bli sur men lika lätt att bli glad igen. Det största problemet är att jag har alla känslorna på utsidan. Jag kan aldrig ljuga om mitt humör utan det syns direkt hur jag mår.

Idag är andra dagen med LCHF. Igår mådde jag inte speciellt bra fastän jag tyckte att det jag gjorde var att äta. Hjärtklappning, feberkänsla, konstiga hungerkänslor - ja allt konstigt. Det enda jag ville var att åka ner till Hemmakväll och köpa världens största godispåse och vräka i mig. Jag saknar det söta, jag saknar att tugga på en god macka, jag saknar bananer och äpplen och smootie. Efter en dag! Fantastiskt.

Jag ska i alla fall ge LCHF en chans att lyckas med mig. 1 vecka. Sen vet jag inte om jag kommer att våga fortsätta. Allt detta mättade fettet, hjärtkärlsjukdomar, välkomna hit. Men jag kan ju erkänna, det är ju faktiskt rätt gott. Min nya specialité; Stekt ägg med ost. Mums.

Idag har jag faktiskt, trots dieten, lyckats genomföra 30 min spinning och 30 min core. Svettigt var det. Man glömmer ju alltid hur jobbigt det är med spinning. Men det är ju så - i september blir alla cyklister solskenscyklister, så varför inte lika gärna börja köra inne? Henrik pratade i morse om att börja köra trainer igen, hua. Välkommen inomhussäsong!

Vinter = Innecykling i Ryahallen. Här är jag o Madde från en av vinterns träningar..