Mattillåtet eller otillåtet?

Mattillåtet är en bok som jag läser ju nu. Boken är främst skriven för de personer som drabbats av en ätstörning, men även till behandlare och anhöriga till personer med en ätstörning. Än så länge tycker jag att boken är kanonbra! Jag kan ibland bli lite less på dagens samhälle. Alla dessa modedieter som får oss att utesluta olika näringsämnen och livsmedel i kosten för att vi ska må bättre och bli smalare. Hade någon utav alla dessa modedieter varit något banbrytande så hade den inte försvunnit lika snabbt som den uppkommit - eller så hade det inte kommit nya dieter som slår ut den gamla. För vi blir ju inte smalare i världen, eller hur?

Det finns 4 näringsämnen som kroppen får sin energi från: Kolhydrater, fett, protein och alkohol. Alkoholen innehåller inget förutom energi och är därför inte ett viktigt näringsämne ur näringssynpunkt. Men Protein, kolhydrater och fett är 3 viktiga näringsämnen - varför ska vi då utesluta något?

Boken mattillåtet skriver mycket om detta. Varför ska vi utesluta något utav näringsämnena? Kroppen behöver ju alla? Sen är boken skriven till personer med ätstöringar, men i dagens samhälle så tycker jag att de flesta lider av en ätstörning. Vissa är bara mer drabbade än andra. Med en ätstörning menar jag inte att man svälter sig eller kräks, för att det är inte de det hela handlar om. Det hela handlar om det förhållandet man har till mat och när det kan bli ett problem. Vissa är rädda för fett, andra tror att kolhydrater är den stora fetmaboven, andra äter varken kolhydrater eller fett, andra tror att protein är kanonnyttigt och helt kalorifritt. Tankarna är många.

Mycket idag handlar om utseende och mat har ju en stor del i den hysterin. Men hur vore det inte om vi alla bara kunde sluta att se på mat som tillåtet eller förbjudet och bra mat och dålig mat.

Mat ska göra oss levande, inte kväva oss i ett beteende som ingen levande lever speciellt bra i.