Förra veckan var det alltså testvecka. Simtestet gick okej, en försämring från förra månaden, troligtvis pga. 50 meters bassäng istället för förra månadens 25 meter. Men ändå en helt okej förbättring på 2 månader.
Sen var det löpningen i onsdags. Löpningen är värst. Att pressa sig 15 varv runt en 200 meters bana i Ryahallen är galet jobbigt. Det tar ungefär 2 varv innan du når en jämn pulsnivå (ca 185 bpm) och där stannar du tills du de 2 sista varven tar i lite extra och då når man nästan maxpuls. Det är en konst att ta kampen mot sig själv och orka pressa sig när pulsen ligger konstant och högt. Att springa på flackt underlag och snabbt är en helt annan smärta än den man känner när man springer kuperat. Kuperat får man vila i nedförsbackarna, på flackt underlag finns inga nedförsbackar. Det svåra med att springa 3 km på tid är även att känna sig själv så pass bra att man orkar hålla tempot hela vägen, men samtidigt gå ut så pass hårt som det krävs för att få en bra tid. 3 km är långt. 2 km hade varit lagom. Sista km, det är där kampen mot hjärnan och mjölksyran börjar.
Jag lyckades i alla fall pressa mitt resultat 10 sekunder till. Fantastiskt! 40 sekunder förbättring på 2 månader. Nu är nya tiden att slå nästa månad 13.05. Hur härligt vore det inte att gå under 13 minuter?
Min lilla kille Liam som nu bor hemma hos mina föräldrar. Hela julen blev en lång mysstund för att klara mig till nästa gång vi ses..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar