Hej Semestern..

Måndag och första dagen på min och Henriks "riktiga" semester ihop. Underbart!

Blev 6 mil cykel runt Seglora-Kinna idag, så nu känns kroppen så där gött seg. Crafts compression socks på i kväll så känns nog benen bra i morgon igen. Kroppen var rätt seg på passet idag, i alla fall dom första milen. Både jag och Henrik var trötta när vi kom hem efteråt så vi körde nog på rätt bra idag. 6 mil på runt 30 km/h i snitt blev det nog till slut ändå.

I morgon är det dags för andra behandlingen av mina höfter. Förhoppningsvis blir det den sista på ett tag..

Blev ett gött stretch- och magpass ute efter cykelpasset idag.. Liam ville självklart också vara med.. 

Midsommar = Dalarna?

Midsommardagen.. 

Midsommar i år spenderas som de flesta midsomrar gjort - hemma i Orsa i Dalarna. Jag och Henrik passar på att åka upp för att träffa familjen, slippa ha täckning på mobilen, bli myggbitna, äta upp oss och se på cykel. 

Cykel-SM går på Sollerön den här helgen så vi passar på att stå vid Gesundaberget och heja. Man har svårt att förstå att man orkar upp för den backen 6 gånger, när tävlingen är 20 mil. Mattias Brolins cykeldator visade ett snitt på 40,5 km/h på dom 20 milen som kördes. Imponerande.

I onsdags var det dags för etapp 10 på Pro Tour. En etapp som saknade många starka tjejer pga SM. Henrik fick agera hjälpryttare ytterligare en etapp och vi tog alla andraplatserna bakom Madde och skrapade ihop 8 poäng, vilket var mitt mål för etappen. 

Nu är det snart dags att åka in och se på damernas linjelopp. Heja Madde. 

Kan man ta en förlust mot sig själv?

Vaknade upp i morse med smärtande höfter. Det gjorde ont även när jag låg helt stilla och att ligga på den högra höften var nästintill omöjligt. Jag gick upp, laddade äggkokaren med ägg och gick och la mig igen, sen vägrade jag att gå upp..

Jag började då att inse att med dom här höfterna kommer jag aldrig att komma till Kalmar, eftersom det inte en mil som ska springas då - utan en maraton efter 18 mil cykel. Jag grävde ner mig i täcket och fastän Henrik lockade med frukost så såg jag ingen mening att gå upp.

Efter en evighet enligt mig, men det var nog inte många minuter som gick så tog hungern över och jag bröt mitt "inte kliva ur sängen"-strejk och gick upp. Jag insåg nog här att jag fick välja, att göra nått och fortfarande ha siktet på Kalmar, eller bara skita i det och vila.

Jag är en väldigt bra förlorare om jag förlorar mot någon som är bättre än mig, men att förlora mot mig själv och min kropp som jag kämpat så länge för hade jag inte alls någon lust med. Henrik letade upp ett nummer till Ryggakuten i Borås och tur som jag hade fick jag en tid redan några timmar senare.

Nervös och svettig klev jag in på Ryggakuten på 7:e Villagatan. Kicki frågade ut mg, kollade lite på min rörlighet i ryggen och sen fick jag lägga mig på massagebänken och de efterföljande 30 minuterna var ren smärta.

Jag var stel i nacken, ryggen, hade låst hela nedre ryggen vilket har lett till att min muskulatur i höfterna börjat krampa och låst sig i ett krampande läge. Detta krampande läge har lett till min otroliga stela underdel vilket säkert har påverkat både mig och min träning länge. Jag fick i uppgift att träna plankan hemma, vilket jag nog ska klara efter ha tränat med Örjan och sen ska jag även ligga på en tennisboll för att få fram den här smärtan som hon fick fram under behandlingen. Jag får inte träna med smärta, men så länge jag inte har ont så behöver jag inte vila.

Jag ska tillbaka för ytterligare en behandling på tisdag.

Kicki var fantastiskt trevlig och duktig och jag kan verkligen rekomendera henne om det finns någon annan som  har problem. Här är en länk till Ryggakutens hemsida.

Nu ska jag iväg och cykla Pro Tour. Efter behandlingen har jag fortfarande siktet på Kalmar och kommer att göra allt för att stå där på startlinjen.

S.

Är löpning en "billig sport"..?

Många pratar om löpning som en billig sport. Man behöver inte så mycket utrustning, man kan ta med sig den överallt, man behöver inte massa jobbiga lagkamrater och man kan göra det lite sådär på sitt egna sätt..

Eller?

Idag köpte jag mina tredje löparskor sen i februari. Löparskor är dyrt, men väldigt viktigt. Man kan även om man vill, köpa dyra löparkläder vilket man oftast gör, om man inte lyckas få tag i dem på annat sätt. Sen inser man efter ett tag att det behövs massor av annan utrustning - keps, glasögon, pulsklocka, vätskebälte osv. Sen ska man gärna vara medlem i någon klubb där det ska betalas medlemsavgift. Men alla jobbiga lagkamrater slipper man oftast och den enda som begär att du presterar på varje träningspass är pulsklockan och du själv. Springa överallt kan man också göra och nästan precis när man vill och så mycket man bara orkar.

Men billigt?

Det beror självklart på vad man jämför med och vart man sätter ribban vad gäller utrustning. Men det är med löpning som med så mycket annat, vill man, kan det bli väldigt dyrt.

Idag kom min vän Simon hit och tränade med mig. Vi var först bort till Transåssjön och simmade, jag hyperventilerade som vanligt så nu måste jag köpa mig en neoprenmössa då att vara kall om huvud och hals kan göra att vissa hyperventilerar. Lika bra att testa. Sen så var vi ute och sprang 1 mil. Jag hade en rätt tung kropp idag med det kändes ändå okej med tanke på min höft som krånglat det senaste..

Det är roligt att träna med nån. Att Simon har som mål att göra Kalmar på 10 timmar och jag siktar på 15 timmar gör det hela lite svårare att träna ihop kanske, men kul, det är det ändå.

Mina nya bästisar..

Mindre än 2 månader kvar..

Månaderna, veckorna och dagarna bara flyger förbi och Kalmar Triathlon närmar sig med stormsteg. Det är redan 750 anmälda till Ironmandistansen vilket är nytt rekord. Fantastiskt roligt att så många kommer att stå där bredvid mig på startlinjen den 6 augusti.

Just nu känns formen okej. Cyklingen är väl det som känns bra. Löpningen känns sådär nu efter att mina höfter börjar ge med sig och simningen kommer jag nog aldrig känna mig helt säker på. Men är jag skadefri så kommer jag att stå där på startlinjen och ta mig an utmaningen. Förhoppningsvis klarar jag det - annars går ju tävlingen som tur är varje år.

När man börjat tänka på vilka distanser det är man ska göra så känns det helt galet, helt galet roligt. Jag försöker tänka på hur det kommer att kännas att stå där klockan 7.00 den 6 augusti, att göra hela distansen för att sedan gå i mål. Men den känslan jag försöker att fånga mest är att vakna upp dagen efter på Best Western Kalmarsund och gå ner och äta frukost och bara känna känslan av att ha klarat något fantastiskt, eller kanske något helt galet..?

Visar filmen från Kalmar år 2010 nedan, kolla och inspireras..

Mitt i Borås triathlon

Eftersom det var en evighet - eller i alla fall 2 månader sen jag bloggade senast, så är det inte många som vet om min triathlondebut som jag gjorde i Borås den 4/6. Det var 1/10 Ironman som gällde, mitt i centrala Borås.

Jag hade legat sjuk en vecka innan och var fruktansvärt nervös över formen och simningen som jag tyvärr lagt ner lite för lite tid på den senaste tiden. Sen var det ytterligare en liten sak - min våtdräkt kom tre dagar innan tävlingen och jag hade aldrig simmat i hel våtdräkt innan. Jag hade även dagen innan tävlingen cyklat med tempostyre för första gången - ca 15 min, vilket också spädde på min nervositet.

Så var det dags, tävlingsdagen var här och jag var fruktansvärt nervös. Jag var rädd för att jag inte skulle komma i våtdräkten, att jag skulle komma sist upp ur vattnet, att det skulle gå åt helvete att cykla med tempostyre och att hela min debut skulle bli ett stort fiasko. Jag räknade ändå med att tävlingen skulle ta ca 90 min för mig.

Jag kom i våtdräkten, jag simmade på under 8 min - i 14,5 graders vatten, vilket var fruktansvärt. Cyklingen gick över förväntan och fastän jag klappade genom lite på löpningen så gick jag i mål på 62 min som 6e tjej - 3 min från pallen. Jag känner mig fruktansvärt nöjd med det resultatet, samtidigt som jag känner att med rätt träning så kan jag göra det väldigt mycket bättre.

Nästa tävling blir den 9/7 i Vansbro och då är det 1/2 Ironman som gäller, vilket blir en avsevärt mycket längre distans.

Jag och Claes innan starten i Borås Triathlon..

S.

Barfota - men ändå inte..

Jag har alltid haft problem med mina fotleder, och har det inte varit fotlederna så har det varit höfterna, knäna, ryggen - you name it.

Jag började få problem med fotlederna innan jag fyllde 10 år, vilket ledde till att min fotbollskarriär tog slut. Några år senare fick jag gjutna sulor som jag använde flitigt och bytte då dom hemska fotbollsskorna till lite bättre innebandyskor som tillsammans med mina gjutna sulor gjorde att jag kunde börja spela innebandy i stället.

Så här har det fortsatt. Dyra, stabila löparskor med gjutna inlägg och min fot fick göra allt förutom att leva sitt egna liv. För ett par år sedan pratade jag med en duktig löpare om sulor vilka han totalsågade. Han tyckte att sulor bara förstörde fötterna genom att stabilisera fötterna så pass mycket att fötternas egna muskler försvagades. Jag köpte det här rätt av och slutade helt med sulor - och har aldrig haft några problem med detta.

Sen jag började springa ordentligt för ett år sen så har jag haft lite småskador, ont i knäna och nu det nya - höfterna. Troligtvis är det höftböjaren som krånglar, och är det det så är det styrka och stretch som gäller.

Den 12/6 var det dags för mig att fylla 23 år och vilken födelsedag! Bortskämd som jag är, eller så beror det på att jag fortfarande har unga bröder, så får jag fortfarande presenter som ett barn. Av min kära familj fick jag ett par Fivefingers, som jag önskat mig och velat ha väldigt länge nu. För er som inte vet vad Fivefingers är, läs mer här Fivefingers. 

Idag gjorde jag mitt andra löppass med mina Fivefingers. Eftersom att man ska börja långsamt så fick det bli 3,5 km idag, för att vänja fötterna.

Fivefingers är väldigt speciellt, men vilken känsla! Jag hoppas att dom kommer att hjälpa mig att slippa skador och förbättra min lite för energislösande löpteknik. Någon mästarlöpare är jag ju inte och kommer säkert aldrig att bli, men med mina Fivefingers, mycket stretch, styrketräning och min envishet så hoppas jag i alla fall att jag håller mig skadefri.

S.