Dröm..

Jag och Henrik satte oss i måndags och tittade på den här filmen. Den känsla som bara skriker i mig när jag ser den här filmen.. 

Hawaii är ett mål, en dröm. Dit ska jag om några år. När vet jag inte, men jag ska dit. Kan man inte bli så pass bra att man kvalar dit så får det bli att anmäla sig till lotteriet. Inte för att lotteriet ger en mycket större chans att komma med men. 

För er som har tid - se filmen. Den är fantastiskt bra och dig ger en stor dos motivation!

Löptestet = kamp

Då var testveckan, julveckan, julafton över och (nästan) allt julgodis uppätet. Efter 4 dagar hemma i Dalarna så är vi tillbaka i Borås igen med massvis av energi och redo för en hel vecka till med träning. Eller så har vi varit helt förstörda och gårdagens intervallpass på löpbandet blev en nära-döden-upplevelse.

Förra veckan var det alltså testvecka. Simtestet gick okej, en försämring från förra månaden, troligtvis pga. 50 meters bassäng istället för förra månadens 25 meter. Men ändå en helt okej förbättring på 2 månader.

Sen var det löpningen i onsdags. Löpningen är värst. Att pressa sig 15 varv runt en 200 meters bana i Ryahallen är galet jobbigt. Det tar ungefär 2 varv innan du når en jämn pulsnivå (ca 185 bpm) och där stannar du tills du de 2 sista varven tar i lite extra och då når man nästan maxpuls. Det är en konst att ta kampen mot sig själv och orka pressa sig när pulsen ligger konstant och högt. Att springa på flackt underlag och snabbt är en helt annan smärta än den man känner när man springer kuperat. Kuperat får man vila i nedförsbackarna, på flackt underlag finns inga nedförsbackar. Det svåra med att springa 3 km på tid är även att känna sig själv så pass bra att man orkar hålla tempot hela vägen, men samtidigt gå ut så pass hårt som det krävs för att få en bra tid. 3 km är långt. 2 km hade varit lagom. Sista km, det är där kampen mot hjärnan och mjölksyran börjar.

Jag lyckades i alla fall pressa mitt resultat 10 sekunder till. Fantastiskt! 40 sekunder förbättring på 2 månader. Nu är nya tiden att slå nästa månad 13.05. Hur härligt vore det inte att gå under 13 minuter?

Min lilla kille Liam som nu bor hemma hos mina föräldrar. Hela julen blev en lång mysstund för att klara mig till nästa gång vi ses..

Dags för testvecka nr 3.

Då har ytterligare en träningsmånad gått.. En helt okej månad om jag jämför med november. November var  tuff, men december har faktiskt varit lite lättare. Kroppen har varit piggare och fastän vädret är kast så har det ändå känts kul att träna!

Den här veckan är testvecka vilket betyder ett simtest och ett löptest, men också väldigt mycket vila. Det känns skönt.

Idag gjorde vi simtestet. Jag simmade 400m på 8.18, 17 sekunder sämre än förra månaden - men då simmade vi på 25 m bana. Det går ju tyvärr inte riktigt att jämföra tiderna på 50m och 25m bana, men jämför jag dom två testerna jag gjort på 50m bana (idag och för 2 månader sedan) så är förbättringen 14 sekunder. Jag som är en fantastisk tävlingsmänniska känner mig lite nedslagen från försämringen idag från förra månaden, men jag hoppas verkligen på positiva resultat i morgon så att nästa månad kommer att bli lite lättare att genomföra.

Nu har jag jobbat 4 dagar och jag är helt knäckt. Många timmar har det blivit, så att julen uppe i Orsa kommer att bli fantastisk! Jag ser MYCKET fram emot en vinterlöpning i snön på julafton. Underbart!

Veckans Triathlet..

Jag är en god läsare av Runners Worlds nya Triathlon hemsida, triathlon.runnersworld.se. Där har dom varje vecka något som heter "veckan triathlet" där dom stället några frågor till en triathletprofil i Sverige.

Nu har ju inte jag blivit veckans triathlet, men skulle Runners World ringa och intervjua mig så skulle jag svara så här.

Veckans Triathlet: Sophie Berg
Profiler: Sophie är en Dalkulla som nu bor i Borås med sin sambo. Hon läser på Göteborgs Universitet till Dietist.

Namn: Sophie Berg
Ålder: 23 år
Längd: 165 cm
Vikt: 58 kg
Klubb: Knallen (Borås)
Blogg/Hemsida: sophieberg.blogspot.com

Berätta lite om din idrottsbakgrund
Jag har aldrig cyklat, jag hatade att bada och springa gjorde jag bara på fotbollsplan. Jag har haft egna hästar fram tills jag var 15 år och efter det så började jag spela innebandy. I senare tonåren började jag springa, åka längdskidor, cykla och gå på gymmet tills jag en dag bara bestämde mig för att göra nått helt annat - och då blev det triathlon.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
Efter två säsonger med en del cykel och löpning så kom jag och några vänner överens om att vi skulle göra Järnmannen i Kalmar 2011. Efter en del triathlonträning så fastnade jag och nu går jag all in inför nästa säsong.

Vilken distans satsar du på?
Efter att ha gjort en 1/2 IM och en IM under 2011 så kommer jag att satsa i huvudsak på de kortare distanserna under 2012 för att få upp lite snabbhet. Så 2012 blir det mest Olympisk och ett par 1/2 IM.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
Just nu är det 5 dagar träning och två dagar vila. Ofta 2 pass simning, 2 cykelpass, 2-3 löppass och 2 styrkepass.

Hur lägger du upp träningen över året?
Just nu är snabbhet i prio och till våren blir det mer distans inför tävlingssäsongen. Nästa år kommer en formtoppning att ligga i januari då jag kommer att köra fösta tävlingen för året i Abu Dhabi den 3 mars.

Vilka är dina svagheter?
Min svaghet är nog simningen och att jag är en väldigt oerfaren triathlet.

Vilka är dina styrkor?
Min otroliga vinnarskalle och att jag ser mig själv som en superhjälte som skulle kunna klara allt.

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
Jag tror att jag har en hyfsat jämn fördelning.

Vad är ditt stora mål nästa år?
Det kommer att vara SM-tävlingarna i Olympisk- (Arvika) och i 1/2 Ironman (Tjörn)

Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
Det är inte träningstimmarna som räknas utan kvalitén på träningen. Bättre att träna mindre och mer effektivt/rätt.
En bra coach är en bra investering för att få hjälp med träningsupplägg. En coach gör att du kan lägga all din energi på träningen.
Gör tester 1 gång/månad för att se om du utvecklas, en utveckling betyder att träningen fungerar och du får en extra morot i träningen.

Var tycker du att det är bäst att träna?
Borås ger fantastiskt bra träning. Borås är väldigt backigt så vilket pass du än kör kommer att ge dig naturliga intervaller och härliga pulshöjningar. Vår nybyggda simarena i Borås ger de bästa möjligheterna till riktigt bra simpass!

Hur många punkor innan du bryter?
Jag är rätt dålig på att byta släng/däck så vid andra punkan så bryter jag.


Värsta och bästa sim?
Värsta är nog de första månaderna där jag försökte lära mig crawl. När jag tog fyra crawltag och sen gick tillbaka på botten. Mitt bästa sim, eller bästa simminne var min första 1/2 IM i Vansbro när jag lyckades crawla hela sträckan, då var jag nöjd.

Har du hajskräck i insjöarna i Sverige?
Nej, men fiskskräck.

Våtdräkt:
2XU V2, en fantastiskt bra dräkt!

Cykel:
Trek 5.2

Löparskor:
Asics Gel DS Skyspeed

Idrottsliga meriter:
Järnkvinna 2011

Målsättning:
Drömmen är ju en SM-medalj och att få uppleva Hawaii Ironman.

Kärlek vid första ögonkastet..

Mitt eviga letande efter den rätta är äntligen över.

Jag har länge funderat över vilka skor jag ska välja till nästa säsong. Jag har en stor förkärlek till Asics, så alla andra märken som kommit upp på tapeten har jag snabbt valt bort. Jag har länge sprungit med Asics Kayano, vilket är en helt fantastiskt sko, men med sina 295 gram är den tyvärr i tyngsta laget. Jag har alltid haft problem med mina fotleder, höfter och haft en go pronation som jag slitits med i alla år och det här med "lättviktsskor" har varit okänd mark och lite småläskigt för mig. Men jag vet även att alla mil som jag sprungit det senaste har förbättrat mitt löpsteg avsevärt och ett par lättare skor skulle kunna få mig att utvecklas ytterligare.

Efter mycket letande på nätet så bestämde jag mig för att beställa hem ett par Asics gel DS sky speed. Som förutom färgen kändes som en sko för mig. Men jag vet hur mycket funktionen är viktigare än utseendet så det var bara att bita i det sura. Sky Speed:en är en tävlingsinspirerad träningssko för löpare med neutralt steg som väger 225 gram. Yttersulan har en Guidance Line som förbättrar rörelseeffektiviteten och Propulsion Trusstic, som utformats för att ge en snabb övergång från genomtramp till frånspark.


I tisdags hämtade jag dom.. JAG ÄLSKAR DOM! Dom är svinsnygga och efter 1 timme på löpbandet i tisdags så är jag precis lika nöjd som innan, om inte nöjdare.

Jag tror att dom kommer att bli perfekta i vår.

Hej, så här tränar vi..

Funkar det för Julie borde det ju funka för mig..

Nu har jag äntligen köpt mig ett par nya cykelskor. Det fick bli ett par triathlonskor den här gången. Julie Dibens kör med samma skor och dom verkar ju fungera för henne, eftersom att hon vunnit i stort sätt allt som går att vinna i triathlon, så därför borde dom ju fungera för mig. 


Här är dom, mina skönheter. Det är ett par Bontrager RXL Hilo.

Bontrager RXL Hilo WSD

Här sitter dom på Julie Dibens 

Gratis rumpluft, man tackar!

Igår var jag och Henrik på gymmet och körde. Vi skulle ha kört backintervaller ute, men vi kollade ut och tog beslutet att mörkret och regnet hade besegrat oss, så vi körde inne istället. Inte var det lättare för det.

Vi körde 4 x 4min intervall på 15% lutning på löpbandet. Det gick inte så snabbt (ca 7-8 km/h) men jobbigt var det. Jag har glömt hur det känns att träna inne, vi har varit så duktiga på att träna ute.

Efter intervallerna körde vi lite tung styrka. Benböj, marklyft, chins.. Idag känns baksidan. Hela baksidan.

Idag ska vi köra cykla inne i Ryahallen. Försa passet inne för säsongen, det kommer att bli grymt kul! Men först lite skola..

Mörkerterapi gör ingen lycklig.

Det händer varje höst.. Man drabbas av den här fantastiska höstdepressionen. Det bara måste vara en folksjukdom, precis som influensan och vinterkräksjukan som kommer varje år. Jag försöker alltid hålla mig borta, men lyckas alltid drabbas. Jag tror även att jag drabbas mycket hårdare än andra människor, så därför är det extra synd om mig. Jag tror varje år att jag drabbats av det psykiatriska sjukdomen "melankoli". November är alltid värst. Jag tror att jag som är en morgonmänniska har det jobbigare när det är mörkt ute. De som är kvällspigga borde inte ha lika ont av mörkret. För mig är mörkret rena mardrömmen.

Men nu är snart den värsta månaden förbi och jag har överlevt i år med. Snart vänder det och det kommer att bli ljusare ute. Äntligen!

Det värsta med den här perioden och mörkret är att eftersom jag jobbar så mycket den här tiden på året och Henrik alltid slutar vid 18 så har jag aldrig någon möjlighet att träna ute när det är ljust. Utan träningen som jag älskar får jag alltid utöva i mörkret som jag hatar. Jag tror att jag inte märker det så mycket själv, men jag tror att det påverkar mig rätt mycket.

Till nästa år ska jag hitta nått botemedel mot höstdepressionen. Ljusterapi eller vad tusan som helst. Annars kanske vi stannar i Dubai, där är det i alla fall ALLTID ljust på dagen. 

Testvecka

Den här veckan är det testvecka igen för att se om jag har förbättrat mig något från förra månaden. I går var det 400m simtest, en förbättring med 31 sekunder från förra månaden vilket känns superkul! Med simningen är det alltid så svårt att se och känna om man simmar snabbare eller förbättrar sig något.

Idag var det 3 km löptest i Ryahallen, fantastiskt jobbigt att springa 15 varv på en 200 m-bana. Jag beundrar friidrottare som har den banan som "sitt rätta element". Jag känner omotivationen krypa på om jag måste springa samma löprunda allt för många gånger. Dagens löptest blev i alla fall en förbättring med 30 sekunder från förra månaden! Så nu är den nya tiden 13.25 att slå nästa månad.

En förbättring med 30 sekunder på både simningen och löpningen på en månad är hur bra som helst! Jag tror inte att man jag begära en bättre förbättring. Fortsätter det så här så kommer jag nog att ro i hamn alla målen jag satt upp för nästa säsong.

Nu är det bara att fortsätta stenhårt med träningen, för nu vet jag ju att den fungerar.. 


Nu är flyget till Dubai bokat så att den 26 februari lämnar vi Sverige för en vecka i värmen. Jag och Henrik längtar som tokar redan.

Abu Dhabi

Jag och Henrik gjorde en spontangrej häromdagen, som absolut inte är våran grej annars men - vi anmälde oss till Abu Dhabi International Triathlon, den 3 mars 2012! Vi åker ner runt den 28/2 och stannar till den 5/3. Dom flesta dagarna kommer att spenderas i Dubai, men vi kommer även bo några dagar runt tävlingsdagen i Abu Dhabi. Det kommer att bli så fantastiskt roligt att komma iväg, så att nu är planeringen och fixandet i full gång här hemma.

Vi har valt att köra den korta distansen nere i Abu Dhabi; 1.5km simning, 10mil cykel och 1mil löpning, vilket känns riktigt bra. 28 grader i luften och runt 25 grader i vattnet - och då är det "lågsäsong" där nere.

Träningsupplägget fram till tävlingen kommer att bli ungefär det samma, fast med en formtoppning i februari för att nå någon slags formtopp till tävlingen i början av mars. Att få den här tävlingen 4 månader bort känns som en STOR morot i träningen. Det är stor skillnad på att ha första tävlingen 3 månader bort istället för 6 månader bort.

Så nu ska det bara fixas pass, ta hepatitspruta och köpa några maxiklänningar eftersom man som tjej inte "får" visa sig i kläder som inte går över knäna eller täcker axlarna. Det var den solbrännan det.

Vilodag = ?

Sen Andreas började hjälpa mig med träningen så ser jag inte längre vilodagarna som hemska och stressande. Det är en av de största förändringarna de senaste två månaderna. Det är nu fantastiskt skönt när vilodagarna kommer och man bara känner att man kan släppa allt och ta det lugnt. Det bästa är ofta träningen dagen innan en vilodag, sista intervallen på träningspasset när man tar i så man tror att mjölksyran ska syra din kropp för alltid så tar man i lite extra för att man vet att - i morgon är det vilodag.

Idag vilar jag. Jag vilar alltid på måndagar och fredagar. Fredagen är helig och förtjänar vila. Måndagar är rätt sköna att vila på med. När alla andra går in i veckan med 100% och dör av brist på ork och omotivation på onsdagen så kan jag gå in med 50% på måndagen och hålla hela veckan ut.

Det svåraste med vilodagar är att det är lätt att drabbas av en lätt "depression", vilket för mig tror jag beror på att jag blir lite rastlös. Det är ofta på vilodagarna som man är som hungrigast. Det är då som kroppen vill fylla på med så mycket som möjligt för att klarar att gå lite på minus under träningsdagarna. All den här "överpåfyllningen" gör att man blir "överpigg". Trött i kroppen, men samtidigt rastlös. När kroppen är van att röra på sig så ser den ju samtidigt vilodagarna som nått ovanligt och reagerar på det.

Att träna för att sedan "förtjäna" vila.. Det är en fantastisk känsla.

Träningsanorexi..

Jag skulle vilja säga att alla som tränar mycket har någon form av träningsanorexi. Fastän vikten egentligen inte har så stor betydelse så lovar jag att de flesta som tränar mycket ändå håller koll på hur mycket de väger och hur vikten sett ut den senaste tiden.

Jag väger mig en gång i veckan. Jag tycker att det känns skönt att veta att man framför allt inte får i sig för lite mat och därmed går ner i vikt. En viktnedgång kan ju leda till en "skjuts" i träningen ett tag men sen stannar utvecklingen där. Att hela tiden bryta ner kroppen gynnar ingen träning. Så att hålla en jämn vikt är en indikation att du äter lika mycket som du gör av med, vilket är bra. Sen kan jag vara helt ärlig att säga att varje gång vågen visar en viktnedgång för mig så känns det bra och en viktökning det motsatta. Jag tror att det bara står skrivet i oss att det ska vara så.

Sen finns det självklart andra fall där en viktuppgång/viktnedgång är målet med träningen. Vid styrketräning kan en ökning av muskelmassa vara målet och inför tävling i vissa idrotter så kan en viktnedgång vara att föredra. Men för min del är målet i dagsläget att hålla en jämn vikt. 

Vikt är ett konstigt fenomen. Det är alltid med skräckblandad förtjusning man ställer sig på vågen. Jag har haft en viktuppgång på 1,5 kg sen Kalmar, vilken känns skit samma egentligen, men samtidigt så är en viktuppgång aldrig rolig. Stirrar man sig blind på siffrorna så är känslan inte speciellt bra, stirrar man sig blind på dagsformen så ser den inte speciellt god ut. Jag tror att det är samma med allt. 

Vi vill alltid vara i toppform. Vi vill alltid väga mindre. Vi vill alltid vara snyggare än vi var igår.

Om man vill bli bättre på exempelvis att springa, så måste man vara beredd på att under den perioden som man håller på att bygga upp löpningen för att bli bättre så kommer man att bli sämre ett tag innan det vänder och man blir bättre. Man bli slitnare under ett uppbyggnadsfas och därmed så går resultaten ner. För att kunna bygga upp kroppen måste vi slita lite på den först. Jag tror att det är lite samma med vikten. Under en uppbyggnadsfas så händer det så mycket med kroppen att det är rätt vanligt att man pendlar i vikt. Man samlar på sig mycket vätska, det är svårt att lägga om kosten efter träningen osv.

Jag tror att det alltid gäller att kolla över ett längre perspektiv, vilket jag kan ha väldigt svårt för själv. Ska jag vara som bäst i sommar så spelar ju resultaten idag mindre roll egentligen. Så länge jag ger mig de bästa förutsättningarna att bli bättre fram tills dess. Är min målvikt 57 kg i sommar så behöver jag inte väga 57 kg nästa vecka. Så länge jag inte har 5 kg att gå ner när det är en månad kvar.

Visste ni förresten att ordet "anorexi" kommer från grekiskan och betyder "brist på aptit"?

Komprimera mera!

Igår var det tisdag igen och träningsdag 1 i veckan då måndag är vilodag. På schemat stog det korta cykelintervaller så jag och Henrik åkte upp till Viared och körde våra intervaller där. Intervallerna kördes i 3, 2 och 1 minut med 2 minuter vila mellan. När vi rullade hemåt efter 45 minuter intervaller var mina ben som två överkokta spagetti som hängde ner för sidorna på mig. Hemma bytte vi om och stack ut på 25 minuter löpning. 10 min lugnt, 5 min ökning, 10 min lugnt.

Henrik har köpt ett par nya tights till mig. Ett par 2XU Thermal Compression tights. Fantastiskt sköna! Tightsen vann ett test i Runners World för ett tag sedan och även jag älskar dom! Jag har använt mycket 2XU innan också och jag kan bara prata gott om produkterna. Min 2XU-våtdräkt är underbar och jag vet att mitt Kalmarresultat hade varit något sämre utan mina 2XU Compression Calf Guards. Speciellt för mig som är student så är ju priset på produkterna lite för dyrt kanske, men det är tur att Henrik, som är min största sponsor slänger åt mig lite saker ibland.

Jag kollade på en film på Runners Worlds hemsida om vad Kristian från CEP och Ted från 2XU säger om just kompressionskläder. Kolla här: Varför kompressionskläder?

Bilden är tagen från 2XU Sveriges facebookgrupp..

Veckan som gått...

Måndag igen..

Förra veckan var en fantastiskt jobbig vecka. Första veckan på andra månadsschemat från Andreas. Första månaden var nog bara uppvärmning, för nu kör vi visst på riktigt.

Förra veckan blev det totalt 7,5 timmars träning fördelat på 5 träningsdagar. 7,5 timmar intervaller. Kul, jobbigt, givande är väl sammanfattningen. Jag tror att jag aldrig har känt mig så här sliten så många dagar. Den här veckan verkar det som att Henrik, trots att han säger att han är sliten har fått lite extra fart under skorna och har både sprungit och cyklat från mig. Jag får hoppas att det beror på att jag är sliten. Att Henrik springer snabbare än mig upp för Halénsbacken är döden för mitt självförtroende. Just Halénsbacken trodde ju jag var mitt triumfkort. Tills på torsdag ska jag ladda extra mycket för att försöka ta upp kampen.

I helgen var min kära familj på besök. Det är alltid lika roligt när dom är här och ger en liten extra guldkant på mitt liv. Nu är det snart ett halvår sedan jag var hemma i Dalarna.


Hur vore det om vi kunde trycka ihop Sverige lite? Bara sisådär 30 mil så att jag bara har 20 mil hem? Det vore kanon.


Jag måste ju faktiskt lägga upp en bild på våran nya bil! Styrservo, centrallås, kombi, sköna säten, ingen rost.. Ja ni hör ju vilket uppsving från Polon. Jag älskar den.

Klapp på axeln..

Det märks verkligen på kvällarna att vi ställde fram klockan i helgen, nu är det kolsvart redan innan 17.

Igår var det dags för ett dubbelpass efter att Henrik slutat jobba. Så vid 18.30 gav vi oss iväg på cyklarna med pannlampa, lampor på cyklarna, reflexvästar.. Vi åkte upp till Viared som är ett företagsområde i Borås och körde intervaller där. Pyramidintervaller på schemat. Efter 80 min var vi hemma igen och dressade snabbt om till löparkläder och gav oss ut på ett 25 min långt löppass. 

Att ge sig ut på två sådana här pass när det är kolsvart ute och man helst vill lägga sig i soffan under en filt, stärker en väldigt mycket. Det är som att ge sig ut med cykeln när det regnar. När man kommer hem efter ett regnpass har man en sådan fruktansvärt härlig känsla i kroppen, som inget solpass kan ge. Man känner sig extra duktig när dom yttre förhållandena inte är med en till 100%. Efter en lång dusch och med en god soppa i magen somnade vi gott sen kan jag säga. 

Idag ska vi springa i Halénsbacken, 4 gånger. För ett år sedan när jag var med i toppform så sprang vi upp för den backen 10 gånger på avslutningsdagen. Det gör jag aldrig om. Jag har inte ens velat att tänka på den backen sedan dess. Men idag är det dags igen. Efter att ha gjort den 10 gånger så känns ju 4 gånger som en baggis.. Nog för att 4 gånger är mer än nog. 10 gånger är galenskap. 

Utsikten från toppen av Halénsbacken.. Vackert!

Testdag

Idag har jag och Andreas haft en testdag för att jag ska kunna följa min utveckling framöver.

Testerna som vi gjorde var ett 400m simtest. 8:32 blev tiden, jag är nöjd. Jag vet att jag utvecklats väldigt mycket det senaste och det kändes ändå helt okej idag. Jag vet att det finns mycket att jobba på, vilket är kanon, för det betyder ju att jag med lätta medel även kommer att kunna bli snabbare. Bara att fortsätta att nöta teknik så får man hoppas på förbättring om en månad.

Det andra testet var ett löptest. 3 km var sträckan på Ryahallens löparbanor, alltså 15 varv. Där sprang jag 3 km på 13:45. Med det är jag kanonnöjd. Där kan jag med säkerhet säga att jag utvecklats jättemycket från att ha sprungit på ett 6 min/km-tempo i vintras till detta. Jätteroligt!

Det känns kanon med dessa resultat månad 1 med Andreas, hur bra kan det bli till sommaren då? Tack för den moroten, jag bara längtar till nästa träningspass!

Löptiden..

Nu ska jag åka till Göteborg för 45 min i skolan och sen blir det att köra rally till Jönköping för min andra längdträff i kväll.

Hemmafixardag

Fredag och vilodag idag.. Idag har varit en STOR "hemmafixardag" för min del. Efter en timme på Ikea igår innan längdträffen så hade jag lyckats att få med mig lite grejer hem som behövde fixas i ordning. Sen är ju fredag en städa-tvätta dag. Det är alltid skönt att få sådant fixat innan helgen.

Jag har ÄNTLIGEN fått mig en kMix. Den kom med posten igår, så nu ska det bakas här hemma. Den är sjukt snygg. Jag älskar den. I kväll ska vi baka engelska scones, jag längtar redan!

Mitt besök på Ikea igår resulterade i ett skoställ till vår garderob. Plats för 16 par skor. Vi fyllde den direkt. Alla dessa träningsskor. Det är så fantastiskt kul att ha mycket skor, men skor är alltid ett problem att förvara, så vi får hoppas på att den här lösningen kommer att fungera. 

Nu är jag helt slut. Vilodag? Jag gör alltid så mycket på mina vilodagar att det till sist inte blir någon vilodag utav den. Men jag gillar det. Synd bara att man inte var lika produktiv när det gäller skolan. 

Trevlig helg! 

Torsdagtorsdag...

Morgonsimning.. Är det någon gång som det är skönt att simma så är det på morgonen. Utan frukost i magen är för mig om är en STOR morgonätare en pina. Men längtan av att komma hem och sätta sig ner och äta en lång frukost efteråt blir en extra motivationskick under passet. Idag var det ytterligare ett intervallpass på schemat. Att köra med fenor är så fantastiskt jobbigt, hoppas att jag någon gång kommer tycka att 50m inte är en pina..

Idag är det dags för min första längdträff för säsongen. Biskopsgårdens sport, eller Ski & Run som dom nog heter nu ska ha sin träff på Nya Ullevis Presscenter mellan klockan 15-20 där ikväll. Vill ni ha experthjälp på handskar så finns jag där..

I morgon är det fredag igen.. LOVE IT!

Lillsport Coach.. Undra hur många jag säljer i kväll?

Att ge är inte samma som att få..

Jag älskar att bli kliad på ryggen. Jag älskar när Henrik kliar mig på ryggen. Han gör de ofta, men ibland måste jag (tyvärr) betala tillbaka också. Dom senaste dagarna har jag åkt på att massera hans korsrygg som han haft väldigt ont i. Det är faktiskt rätt tråkigt så ibland får man göra det lite roligare..

Nu ska jag och Henrik snart ge oss ut med cyklarna för att köra backintervaller. Regnet öser ner och det är runt 6 grader ute. Underbart! Undra hur sugen man kommer att vara att ta in cyklarna i lägenheten sen?

Jaga tjuvar..

I natt klockan 01.15 ringde Henriks mobil.. När ringde ens mobil mitt i natten sist? Det måste ha varit när man var ung och var ute på nätterna och slirade. Den som ringde var i alla fall en väktare som ryckt ut på ett larm från Henrikssons, butiken där Henrik jobbar. Henrik står som ansvarig på larmet så att det var honom dom ringde direkt. Polisen var på plats med hundar och dom ville att Henrik skulle komma till platsen för att se om någonting saknades i butiken.

20 min senare var vi på plats i butiken. En MTB i kolfiber saknades, värde runt 45 000 kr. Så typiskt och så onödigt. Att vissa inte kan förstå det här med mitt och ditt?

Tjuvarna var väl förberedda och hade med sig verktygen som dom trodde skulle hjälpa dom att komma in genom dörren, men det slutade med en inslagen ruta. Ännu mer onödigt.

Så att natten har varit allt annat än lugn. Vi har nog inte sovit så bra någon utav oss. Att väktarna ringde igen vid 05.00 för att berätta att allt var lugnt gjorde ju inte sömnen bättre heller. Men att jaga tjuvar mitt i natten kan vara lite spännande också. Tänk om vi hade fångat dom..

Bilden är tagen från Henrikssons cykels facebookgrupp...

KIWI

Köpte idag 4 st Kiwi på ICA - 20 spänn. Galet dyrt, eller som Henrik skulle uttrycka sig, inte dyrt bara mycket pengar. Kiwi är i alla fall fantastiskt gott.

Lite onödigt vetande kanske men en Kiwi innehåller 48 kcal, som är lika mycket som 10g choklad innehåller. 10g choklad. Det är inte så mycket det. Kan det vara 2 rutor? En Kiwi innehåller även 54 mg C-vitamin vilket är 20mg från vårt dagsbehov av C-vitamin. 75mg är dagsbehovet av C-vitamin för vuxna människor. 75mg C-vitamin får du i dig om du äter ex 1 apelsin, 1/2 paprika eller 1 1/2  kiwi.

C-vitamin i brustablettform behövs alltså inte för att tillgodose vårt dagliga behov. En brustablett C-vitamin innehåller runt 1000mg C-vitamin, vilket man kanske kan kalla en "överdos". En överdosering av C-vitamin leder bara till att vi kissar ut det eftersom C-vitamin är vattenlösligt.

Extra C-vitamin gör dig inte heller friskare än någon annan. C-vitamin botar eller förebygger alltså inte någon förkylning. Tyvärr.

Visste ni förresten att Kiwi förutom en frukt även är en fågel? En fågel som inte kan flyga och knappt se. Den är nattaktiv och använder sig nästan bara av sig hörsel. Nått som är säkert är i alla fall att den är fantastiskt söt.

Kiwifågeln...

Träningshelg

Då var ytterligare en vecka, en helg och en söndag över.

Den här helgen har innehållit rätt tuff träning vilket kändes idag. Två hårda intervallpass på cykeln, ett  simintervallpass och ett kortare löppass efter cyklingen idag. Jag och Henrik trodde nog aldrig att vi skulle ta oss genom löpningen, men det gjorde vi. Snabbt gick det inte, men det gjorde inte så mycket.

Idag var det pyramidintervaller på cykelschemat. Då kör man i 5 min-intervaller i olika belastning. 5 min (låg), 5 min (medel), 5 min (hög), 5 min (medel), 5 min (låg), 5 min (vila) och sen börjar det om. Fruktansvärt jobbigt när du inte får någon vila mellan intervallerna utan du kör 25 min innan du får vila ordentligt.

Nu har vi precis ätit en varsin pizza, det behövdes efter den här helgen.

Gubbe o gumma i solen..

Underbara höstdag!

Vad underbart det är med höst!

En sån här höstdag som det har varit idag slår alla sommardagar som finns.. Jag älskar hösten. Den friska luften gör det fantastiskt att vistas ute och att träna. Inget onödigt svettande och ingen jobbig luft att andas in..

Idag fick det bli 1h promenad i det här fantastiska vädret. Sen gick jag till Onyx som öppnat i Knalleland på vägen hem och körde lite bålstyrka som jag inte riktigt hunnit med den här veckan. Onyx i Knalleland kommer att bli ett bra ställe för mig att träna på, jag var nästan ensam där idag - underbart! Onyx Knalleland är inriktat på viktminskning och rehab och alla vet ju att tjockisar inte tränar och rehab är rätt tråkigt så att dom tränar ju helst inte heller, vilket kommer att göra att man som oftast kommer att få ha hela gymmet för sig själv..

Att träna bålstyrka är enligt mig ett ont måste. Det är rätt tråkigt att göra, men det måste göra. Idag körde jag många övningar i TRX-banden, vilken är helt okej och väldigt jobbigt.

En planka i TRX-banden..

Älska intervaller..

Då har jag snart varit två veckor i Andreas händer.. Två veckor fyllda av intervallpass.. Så det är bara att lära sig att älska dom.

Så här mycket som jag cyklat dessa två veckor var det länge sen jag gjorde. Det blir i alla fall minst 3 cykelpass/vecka med löpning efteråt. Jag känner verkligen hur mycket min löpning har utvecklats det senaste. Den farten jag fått upp nu har jag aldrig haft. Igår var det backintervaller på cykelschemat med 15 min löpning efteråt. 4.50 min/km blev löptempot. Kändes fantastiskt bra. Fortsätter det så här kan det bli en rolig vår.

Idag är det vila..

Bergdalen är ett fantastiskt ställe att bo på. Utsikten över Rya Åsar är inget vi klagar på.. 

Nya leksaker..

Idag kom mitt efterlängtade paket från England innehållande massa roliga träningssaker.

Se inte så glada ut - det är en Power Breathe, inget annat..

Simplatta och fenor till alla höstens simpass..

Vi beställde lite nya simgrejer - fenor, plattor och nya simkläder. Sen beställde vi även en Power Breathe. Det är ju så med nya grejor. Du kanske inte tror på dom fullt ut, men du är för rädd för att "missa" fördelarna med den så därför måste du ha den. Så fungerar det med allt. Vi äter kosttillskott för att vi är rädda att dom som äter det ska må bättre och vara bättre än oss som inte gör det.. 

Power Breathe är i alla fall en andningsmuskulatur-tränare. Om det nu är som dom säger så ska man genom att andas 30 andetag i den här, två gånger/dag öka sin andningsmuskulatursstyrka med 45%. Med tester som gjorts på elitcyklister har de som använt en Power Breathe förbättrat sin tid med 3 min på ett 40 km race - på några veckor. Fungerar det så är det ett lätt sätt att bli lite bättre. Men jag kan nog tänka mig att det kommer att se lite halvroligt ut när man sitter med den där rosa saken i munnen. Den ser ju snarare ut som den kommit i ett paket från Martinshop...

Jag och min coach..

Då har det gått lång tid sen mitt förra blogginlägg - igen.. Den senaste månaden har mitt fokus legat på det mesta förutom träning har det känts som. Vilket både har varit skönt, men också ett måste.

För några veckor sedan tog jag ett beslut som förhoppningsvis kommer ge min nästa säsong ett lyft! Jag har anlitat Andreas Lindén som min coach från och med - I MÅNDAGS! Så nu är vi igång. Andreas kommer att hjälpa mig med träningsupplägg varje månad för att jag ska kunna fokusera 100% på själva träningen. Jag lägger alltid ner för mycket tid och känslor på vad och hur jag ska träna, så att nu kommer det att bli fantastiskt skönt att bara göra. Att jag varje dag även kommer att se varför jag ska träna ett visst pass är också fantastiskt skönt. Att veta varför man tränar en viss grej är viktigt.

Jag har redan nu börjat att skissa upp lite mål för nästa säsong.

Två av målen är:
- Olympisk distans (1500 m simning, 4 mil cykel, 1 mil löpning) på 2h 30min.
- Halv Iron Man (1900m simning, 9 mil cykel, 2.1 mil löpning) på 5h 30 min.

Dom här målen är hyfsat högt satta, men inte alls omöjliga. Jag vet vad jag behöver träna för att nå målen och med Andreas på min axel så kommer det nog att gå galant!

Andreas är en fantastiskt person, det har jag alltid tyckt. Han skriver även en fantastiskt blogg som jag följer slaviskt. Läs gärna på andreaslinden.se.


Ta hand om er!

S.

Wordfeud tar över..

Wordfeud håller på att ta över mitt liv, mina närmastes liv och snart kanske hela jorden?

Jag har nästan slutat kolla facebook, kolla på TV, plugga, pussas i soffan, blogga.. Ja, listan kan göras lång på de saker som jag fått minska ner på för att vinna över folk i Wordfeud. Mest för att vinna över Henrik. När man går och lägger sig vid 23.00 och man inte släcker lampan förrän klockan 00.30 för att man har varit fullt upptagen med att, på varsin sida av sängen försöka skrapa ihop så många poäng som möjligt i det där förbannade spelet. Det var det sexlivet det. Man behöver i alla fall inte skylla på huvudvärk längre.

I torsdags var jag och Henrik med och gästspelade lite i en fortsättningsgrupp i crawl som hålls av David Svensson. David är en fantastisk triathlet och det som gör alla hans prestationer ännu mer imponerande är att David helt saknar tjocktarm pga att han drabbades av Ulcerös Colit för några år sedan. Jag som läst mycket fysiologi, sjukdomslära och näringslära tycker att det är fantastiskt att han klarar det. Läs mer om David på hans hemsida.

Passet var fantastiskt nyttigt för mig. Speciellt när jag mest bara kört på och försöka att nöta meter i bassängen. Jag känner ju att jag utvecklas, men absolut inte så snabbt som jag borde. Jag hoppas att alla dessa tekniktips som jag fick i torsdags ska kunna hjälpa mig framåt.

Idag är det Kretsloppet i Borås. Jag hörde nått om 4000 löpare. Jag ska inte springa, det fick bli 1h spinning för mig i morse istället. Men ner och heja, det ska jag i alla fall.

Våran senaste match, som jag vann rätt stort.. ;)

Välkommen tillbaka till livet, Sophie.

I söndags avslutade jag och Henrik vårt försök att leva som LCHF:are. Vi hade nog tänkt att fortsätta ett tag till men vårt tappra försök att gå ut och springa söndags eftermiddag gjorde att vi istället för att åka hem o äta smör och grädde istället åkte till ICA och köpte en stor påse godis. Sen mådde vi bra kan jag säga. 

Det är många som säger att det tar ett tag innan man kan träna som vanligt på LCHF. Vad är då "som vanligt" skulle jag vilja fråga? Om jag tränar 10 timmar i veckan på min vanliga kost, kan jag då bara träna 5 timmar i veckan med LCHF? Eller kommer jag att kunna träna 10 timmar, men bara klara upp till hälften av det jag klarar annars? Jag försökte ju då springa i söndags. 8 km, med ett snitt på 6.10 min/km och 166 i snittpuls. Nöjd? Nja. LCHF kanske funkar vid lågintensiva idrotter, men annars så går det inte. 

Vad hände med vikten då? Dom första två dagarna gick jag ner 1 kg i vikt. Men efter en vecka var den totala viktnedgången runt 1/2 kg. För mig är det ingenting då jag vet att jag pendlar mellan ett par kg i vikt. Det beror ju helt på hur veckan ser ut. Tränar man extra mycket kanske man inte direkt känner hunger utan istället går ner i vikt och tvärt om. Sen visste ju jag att de flesta som går på LCHF äter mindre, för att man helt enkelt inte orkar få i sig så mycket fett. Jag kämpade i mig mina 6 mål mat om dagen.

Det värsta med LCHF var att jag alltid kände mig "äckel-mätt". Tarmarna kändes konstant fulla av allt fett och ville du få ut det? Då fick du kämpa kan jag säga.

Jag skulle aldrig rekommendera någon att äta LCHF. LCHF är inte nått naturligt och absolut ingen "riktig mat" som alla LCHF:are uttrycker sig. Jag är så äcklad av allt fett, av allt kladdigt, av allt mjukt och av allt som smakar samma sak. Fett smakar alltid samma. Jag ska sluta skriva lchf med stora bokstäver, för inte ens det är den dieten värd. 

Nu är jag tillbaka igen i alla fall. Jag har gjort ett par bra träningspass redan den här veckan och jag mår väldigt mycket bättre. Igår sprang jag 7 km på ett 5.10 min/km-tempo vilket var väldigt länge sen jag gjorde. 

Ta hand om er. 

S.

Bilden är tagen fån kryddburken.se

PMS? Nej, Känslomänniska om jag får be.

Regnet öser ner, vilket höstväder! Jag älskar hösten, inte regnet kanske, men det kalla, mysiga, mörka.. Jag tror det gäller att hitta skönheten i allt. Jag har alltid en tanke att jag ska vara positiv till allt och att alltid le mot världen, men jag vet att jag inte alltid lyckas. Jag misslyckas nog säkert oftare än jag lyckas. Jag är en fruktansvärd känslomänniska och jag kan utan problem gå från lycka till gråt på 2 sekunder. Jag har lätt att bli sur men lika lätt att bli glad igen. Det största problemet är att jag har alla känslorna på utsidan. Jag kan aldrig ljuga om mitt humör utan det syns direkt hur jag mår.

Idag är andra dagen med LCHF. Igår mådde jag inte speciellt bra fastän jag tyckte att det jag gjorde var att äta. Hjärtklappning, feberkänsla, konstiga hungerkänslor - ja allt konstigt. Det enda jag ville var att åka ner till Hemmakväll och köpa världens största godispåse och vräka i mig. Jag saknar det söta, jag saknar att tugga på en god macka, jag saknar bananer och äpplen och smootie. Efter en dag! Fantastiskt.

Jag ska i alla fall ge LCHF en chans att lyckas med mig. 1 vecka. Sen vet jag inte om jag kommer att våga fortsätta. Allt detta mättade fettet, hjärtkärlsjukdomar, välkomna hit. Men jag kan ju erkänna, det är ju faktiskt rätt gott. Min nya specialité; Stekt ägg med ost. Mums.

Idag har jag faktiskt, trots dieten, lyckats genomföra 30 min spinning och 30 min core. Svettigt var det. Man glömmer ju alltid hur jobbigt det är med spinning. Men det är ju så - i september blir alla cyklister solskenscyklister, så varför inte lika gärna börja köra inne? Henrik pratade i morse om att börja köra trainer igen, hua. Välkommen inomhussäsong!

Vinter = Innecykling i Ryahallen. Här är jag o Madde från en av vinterns träningar..

LCHF - Utan smör?

När man läser till dietist får man vara testperson för flera olika dieter under utbildningen för att kunna sätta sig in i en patients liv med en viss diet. I våras testade halva klassen LCHF och halva GI, jag testade GI. Jag har sen dess velat testa en period med LCHF kost för att se hur kroppen reagerar och om alla dessa lovord om goda effekter som alla LCHF-anhängare pratar om, stämmer. Eftersom jag då var inne i en rätt tuff träningsperiod inför Kalmar så var det inte direkt läge att börja experimentera med olika dieter då men nu efter alla tävlingar så tänkte vi faktiskt slänga ut lättmjölken, becel, brödet, godiset och testa en period med LCHF.

Så idag såg min kasse helt annorlunda ut när jag åkte från ICA. Grädde, keso, ägg, avokado, blomkål, ost - you name it. Det som saknades var SMÖRET. LCHF utan smör måste väl vara som Sophie utan lördagsgodis? Hur kan smöret ta slut på ICA? Det fanns inte ett litet ynka paket att få tag på i butiken så efter att ha lämnat den ena butiken för att söka lycka i nästa så insåg jag att det var slut där med? Undra om det är nått fel på allt smör så att det kallats tillbaka av tillverkaren, om det är nått fel på leveranserna av smör eller om alla gått och blivit LCHF:are idag och länsat alla butiker i Borås.

Jag hittade i alla fall ett litet ekologiskt paket på Kvantum - som tur var.

Idag blir det lax, blomkålspuré och ärtpuré med en hel del smör och grädde. Om de är gott, det får vi väl se.. 


För er som inte känner till LCHF står det för Low Carb High Fat och med det menas att man slänger bort ALLT som har med kolhydrater att göra och istället byter ut det mot fett. Man ska inte behöva räkna kalorier utan bara äta utav det "tillåtna" tills man blir mätt. En regel är att inte äta livsmedel som innehåller mer än 5g kolhydrater per 100g livsmedel.

Det här är ett experiment jag gör så i kan vara lugna - jag kommer inte bli bästis med Annika Dahlkvist eller börja att blogga på Kostdoktorn.se.

Ta hand om er.

S.

Smärta, då vet man att man lever - eller hur var det nu?

Att vakna med smärta är inget man önskar någon. 

Igår sprang jag distanspasset med Knallen. 16 km i ett skönt 6.30-tempo. Jag kände mig fräsch, men det som hämmar mig fortfarande är min förbannade höft. Efter runt 8 km började jag få lite känningar i den, men som gav sig efter några km till så att jag fick avsluta passet smärtfri.

Men idag..

Jag vaknade med en inte så rolig smärta i höften som känns så fort jag går på den. Frustrerande. Att bli tvingad till vila efter varje "riktigt" pass man gör är fruktansvärt frustrerande, särskilt för en tävlingsmänniska som mig. Jag hoppas på att jag snart blir bättre. Jag får helt enkelt uppsöka en idrottsläkare om problemen fortsätter, för så här kan det ju inte få fortsätta.

Akupunktur för livet!

Fredag, vilken dag! Fredagar är fantastiska dagar och den här fredagen är inget undantag.

Började morgonen 1 h morgonpromenad med Pernilla för att sedan fortsätta med 2,5 h hos frissan. Skönt att få i ordning på min tidigare hemska hårfärg, äntligen! Att man sen måste sitta helt still i 2,5 h är värre, men vad gör man inte?

Nu är jag precis hemkommen från ytterligare en behandling hos David Privér på Citynaprapaten. Idag var det dags för ytterligare en omgång med massage, akupunktur, ström och knäckning. Idag var det inte alls lika påfrestande på min kropp och jag mådde faktiskt väldigt bra när jag gick därifrån. Att min högra sida är väldigt mycket slitnare än min vänstra är helt uppenbart. Särskilt när David körde med ström på ryggen och man känner att hela min högra sida rör sig, medan den vänstra ligger still.

Nu känner jag mig som en ny människa, även om min högra höft gör lite ont. 

Nu ska jag iväg och jobba några timmar, idag har det varit full fart. I morgon drar vi till Tjörn och tittar på triathlontävlingen som ska köras där. 1/2 Ironman är distansen som gäller och jag ljuger om jag säger att jag inte är sugen.

Torsdagssimning

Idag mår jag bättre. Jag hade blivit beordrad att träna lätt idag så fick bli en sväng till simarenan för ett pass. Simningen går bättre och bättre så nu är det väl bara att nöta och bli starkare för att orka och klara att simma snabbare. Gärna dubbelt så snabbt, men 20min/km är kanske en bra tid att sikta på?

Jag avslutade passet idag med att träna vändningar. Om man nu inte är så snabb så kan man väl i alla fall få se bra ut tänker jag. Sen är det skönt att slippa stanna helt var 50:e meter för att sätta handen i kaklet och vända, man förlorar ju väldigt mycket fart och kommer av sig lite i simningen. Det kommer nog kanske att dröja ett tag innan jag klarar vändningarna fullt ut, men det finns hopp. Det var inte alls så svårt som jag trodde, men det svåra ligger nog i att hitta rätt avstånd till kaklet för att få ett bra avskjut. Det är dock rätt pinsamt att träna vändningar. Man får helt enkelt träna det när det inte är så mycket folk där, för det ser nog rätt roligt ut.

Jag har faktiskt börjat att gilla simningen riktigt mycket. Jag har aldrig varit en sån som badar, snarare tvärt om. Jag gillar inte ens att bada badkar. Ibland är det tur att man kan ändra sig, särskilt när jag nu måste lägga så mycket tid just på simningen.


Det bästa med simningen är lugnet i arenan när man är nästan ensam där.  

Bilden är tagen från Borås Simarenas hemsida

Överkörd av en lastbil..?

Idag känns det som att jag blivit överkörd av en lastbil. Eller jag om någon vet ju hur det känns att krocka med en lastbil och det känns ju inte riktigt likadant, men ni fattar. 

Igår var jag och fick en behandling av David Privér. Han körde akupunktur, ström, masserade, knakade - ja, allt på min stackars rygg. Innan jag gick därifrån så sa han, "jag skulle rekommendera dig att ta en ipren innan du går och lägger dig i kväll". Han dödade min rygg fullständigt. Hurtbulle som man är så gick jag självklart ner till stan i går. Det är inte speciellt långt, men jag höll på att inte ta mig hem efter behandlingen, jag var helt knäckt. Idag om jag klarar att träna nått så blir det ett väldigt lugnt pass. Det är Pro Tour i kväll men det får jag tyvärr hoppa över. Det känns viktigare att jag blir helt bra i kroppen så att jag kan få börja om från 0 igen. Jag ska tillbaka till Privér på fredag igen för en behandling. 

För den som vill bli behandlad på riktigt kan Privér rekommenderas. Jag hoppas verkligen att jag blir bättre efter detta, annars vet jag då inte om det är värt att må såhär :) 

Jag började inlägget med att skriva om en krock med en lastbil och för er som inte känner mig eller helt enkel inte hört om detta så lyckades jag faktiskt, dagen innan midsommar förra året att köra in i en lastbil som skulle svänga vänster in på den huvudled som jag kom och cyklade på. Han hann stanna mitt i vägen när han till sist lyckades se mig, men jag hann inte bromsa utan körde in i honom i runt 15 km/h. Det gick bra, som tur är. Utgången blev ett par nya hjul till cykeln, tre snygga ärr på knät och en missad löptävling dagen efter. Men det hade kunnat gå mycket värre än så. 

Vad är viktigast - maten eller mängden?

Jag tror att jag aldrig kommer att bli tjock av vanlig mat. Och med vanlig mat menar jag inte pizza, fikabröd, godis och allt det där som jag ser som "lyx", och som jag försöker att inte äta så ofta. Pizza äter jag i stort sätt aldrig, 1 gång/år kanske. Godis och fikabröd är mina största intressen. Jag vet hur dåligt jag mår efter en stor påse godis, men så bra som jag mår under tiden jag äter den..

Men tillbaka till matpratet. Jag är en sån person som få gånger äter för mycket. Jag är sämst på att äta "utfyllnadsmat" som inte ger så mycket energi som sallad, grönsaker o.s.v. Äter jag sallad brukar det sluta med att jag får i mig så lite mat att jag är hungrig efter 30 min igen. Jag äter bara tills jag är lagom mätt, jag är dålig på att trycka i mig, vilken är sådär ibland. Jag måste äta minst 6 gånger om dagen för att få i mig det jag behöver och får jag inte mat så skulle jag nästan kunna döda någon. Jag tror att ingen känner hunger som jag.

Jag börjar lära mig och får alltid ha med mig akutmat om vi ska nånstans, i fall att jag skulle börja känna energin håller på att ta slut. I de här lägena önskar jag att jag skulle kunna äta lite mer vid huvudmålen för att klara mig längre, för ibland måste jag äta igen efter 90 min och då har jag kanske redan varit hungrig i 30 min. Jag tror att jag har världens minsta matsäck.

Alla är olika i det här med maten. Jag har ett klockrent exempel - Jag och Henrik. Henrik äter i stort sätt 3 gånger/dag. Jag äter 6 gånger/dag. När jag försöker få Henrik att äta mellanmål, som jag försökte i våras så gick han upp i vikt direkt. Han är en sån person som äter mycket när han väl äter - och det fungerar för honom. Han klarade helt enkelt inte att äta ett litet mellanmål, utan åt alldeles för mycket. Han skulle lätt kunna gå upp i vikt av att bara äta mat, om han släppte på hämningarna och tillät sig själv att äta tills han kände sig nöjd. "Jag skulle kunna äta mer, men jag behöver inte", är ofta en fras som Henrik avslutar middagen med.

Jag tror att det här är väldigt viktigt att tänka på, för alla. Alla är olika. Alla kan inte äta mellanmål. Alla behöver inte mellanmål. Vissa klarar bara, som mig, att äta mellanmålsstorlek på alla måltider. Det gäller att hitta det som fungerar.

Vi hörs!

S.

Fredag

Fredag och regnet öser ner..

Min tänkta vila idag fick bli några längder i simarenan istället. Det kändes bra att få avlasta ryggen och bara simma lite. Tredje simpasset den här veckan, alla tummar upp!

Jag har inte känt mig speciellt sliten sen Kalmar, jag har tränat på hyfsat bra ändå och kroppen har svarat som den skulle - fram till i onsdags. Då vet jag inte vad som hände? Onsdag betyder Pro Tour, men det blev en ovanligt tuff Pro Tour för min del. Kroppen svarade inte alls, så det blev mest att köra genom etappen. Jag och Henrik försökte ge dom andra en match på någon spurt men jag insåg rätt snabbt att det inte var någon idé, det kändes bara onödigt att slita mer.

Så min kropp är nog rätt sliten ändå. Får nog tänka på det framöver och ta det lite lugnare, men hur lätt är det när man är så sugen på att bara köra? Min rygg är inte helt bra heller trots Kickis behandling i måndags, så får nog ta tjuren vid hornen och boka en ny tid.

Jönköping i helgen och Tjörn nästa helg och jag är galet sugen på att tävla, trots att jag sagt att Kalmar var sista tävlingen i år. Jönköping blir det inte med tanke på kroppen, men Tjörn lämnar jag öppet ett tag till..

Ytterligare en bild från Kalmar..

Fantastiska ledighet..

Att vara ledig.. Underbart! Träna när man vill, äta när man vill, dricka HUR mycket kaffe man vill och ja, sova middag..

Jag har nu två morgnar i rad kommit iväg till gymmet på morgonen. Det är så skönt att börja dagen med ett lättare träningspass. I går körde jag triceps, axlar och rygg och idag blev det ett kortare pass med biceps och bröst. Jag älskar att styrketräna. Nackdelen är bara att min fantastiska kropp har förmågan att bygga på sig lite för mycket muskler och dom får man passa sig för, speciellt den tunga typen.. Styrketräning gör en i alla fall väldigt glad.

Igår var jag till Kicki på Ryggakuten igen för en genomgång av min rygg sen Kalmar. Jag är stel. Hela ryggmuskulaturen runt ryggraden är fruktansvärt spänd så Kicki fick jobba länge och väl med att både knäcka, massera och köra med ström. Idag mår jag bättre, men jag är fortfarande inte helt okej. Studiebidraget får nog gå till ännu en behandling istället för till nya kursböcker.

Tack för nu.

S.

Bild på Simon, mig och Christian innan starten i Kalmar. Dom gjorde ett grymt lopp båda två! 

Kalmar Järnman 2011

Det är en viss känsla att kliva upp 04.45, att förbereda sig i växlingsområdet vid 06.00 och att stå vid vattenbrynet vid Kattrumpan vid 06.45 och se solen gå upp samtidigt som den svenska nationalsången spelas.. Sen går starten, och de närmsta 90 minuterna hinner man inte tänka så mycket.. Det gäller att komma rätt i vågorna, att lyckas hålla hyfsat bra riktning och passa sig för folks armar och ben i vattnet..

Soluppgång över Kattrumpan.. Snart dags för start..

Den 6 augusti var det dags för Kalmar Triathlon, mitt mål för säsongen. Jag har kämpat länge för att klara mitt mål, som var att klara Järnmannen i Kalmar under maxtiden 15 timmar.

Simningen gick över förväntan. 3860 m på 1h 33 min. Det går att lära sig crawla på ett halvår, jag är beviset.

Sen var det dags för cyklingen. 180 km, 180 långa km i jobbig vind. Med en tid på strax över 6 timmar, vilket gör ca 30 km/h i snitt och en 5e plats i min klass gör mig fantastiskt nöjd.

Sist ut - löpningen. När man nu börjar närma sig 8 timmars arbete så är det fantastisk att man som människa bara fortsätter. Det fanns inte ens en tanke i mig att bryta någon gång under loppet, trots att kroppen värkte de sista milen på löpningen. Den avslutande löpningen - 42 km gjorde jag på strax över 5 timmar. Ingen kanontid, men efter nästan 4 km simning och 18 mil cykel så är jag mer än nöjd..

Dags för löpningen.. 

Kalmar Triathlon 2011, sluttid: 12:52:53

Målgång.. 

Att gå i mål är en fantastisk belöning och det man sett fram mot hela dagen... Jag kommer garanterat att göra en Järnman igen, kanske inte nästa år, men kanske 2013?

Nu börjar en ny träningsperiod och jag är mer laddad än någonsin. Den här sommaren har gett mig mersmak och nästa år kommer jag att satsa på kortare distanser. Att jag klarade Kalmar på den träning och den tid jag lagt ner i år, gör mig galet motiverad att fortsätta, för jag vet hur mycket bättre jag kan bli..

S.

Nu finns det ingen återvändo..

Då var den betald - anmälningsavgiften till Kalmar. Nu finns det verkligen ingen återvändo. Det känns skönt på ett sätt eftersom jag inte kan dra mig ur längre, inte ens om jag hittar på världens bästa ursäkt. Samtidigt som det känns fruktansvärt skrämmande - nu "måste" jag verkligen köra.

Idag är det måndag och idag har jag börjat jobba på riktigt. Hoppas verkligen att jag kommer att vänja mig, för att i kväll har tröttheten helt tagit över min kropp..

Nu blir det kvällen, i morgon är det dags för morgonpromenad med Pernilla igen.

OLW måste vara världens bästa sponsor till en triathlontävling. Jag ser ut som ett barn på julafton med den påsen i handen efter att ha genomfört en 1/2 Ironman.. 

En 1/2 Ironman på meritlistan...

Jag tror man aldrig någonsin kommer att kunna förklara känslan av att genomföra en triathlontävling. Känslan av att ligga där i vattnet och vänta på startsignalen. Hur du hela tiden måste ha fullt fokus på varje del av tävlingen, samtidigt som du måste tänka på hela racet för att över huvudtaget klara det. Hur kroppen bara säger åt dig att lägga av samtidigt som att allt du vill är att klara det.

Den 9/7, alltså förra lördagen genomförde jag min första halva Ironman. En halv Ironman, det låter inte så häftigt kanske. Men jag tror inte riktigt man fattar hur långt det är förrän man gör den.

En halv Ironman, det är som att simma 2 Vansbro tjejsim, cykla runt Åsunden och springa Göteborgsvarvet efter varandra. Det är rätt långt. 

Inför Vansbro Triathlon var jag mest nervös inför simningen, mest för att jag aldrig simmat över 1 km innan, i alla fall inte över 1 km crawl och alla gånger tidigare jag försökt att simma i öppet vatten har jag hyperventilerat så fort vattnet kommit till halsen.

Hur gick loppet då?

Simningen gick över förväntan då jag lyckades crawla hela vägen och gick in på en andraplats i motionsklassen på 49 min. Cyklingen gick som jag hoppades med ett snitt runt 30 km/h. Löpningen gick lite sämre än förväntat. Jag gick rätt mycket och tog det väldigt lugnt vid vätskedepåerna för att få i mig tillräckligt med vätska. Det var väldigt varmt ute så vätska behövdes för att ta sig i mål.

Min tid i mål blev 6.08. Jag är jättenöjd.

Nu är det 3 veckor kvar till Kalmar och tills dess ska jag försöka springa mycket för det är där som jag kommer att behöva vara bättre. Det känns sjukt när man tänker på att man ska göra Vansbro triathlon x 2 i Kalmar. Men det kommer att gå, annars är det som det är.

Hej Semestern..

Måndag och första dagen på min och Henriks "riktiga" semester ihop. Underbart!

Blev 6 mil cykel runt Seglora-Kinna idag, så nu känns kroppen så där gött seg. Crafts compression socks på i kväll så känns nog benen bra i morgon igen. Kroppen var rätt seg på passet idag, i alla fall dom första milen. Både jag och Henrik var trötta när vi kom hem efteråt så vi körde nog på rätt bra idag. 6 mil på runt 30 km/h i snitt blev det nog till slut ändå.

I morgon är det dags för andra behandlingen av mina höfter. Förhoppningsvis blir det den sista på ett tag..

Blev ett gött stretch- och magpass ute efter cykelpasset idag.. Liam ville självklart också vara med.. 

Midsommar = Dalarna?

Midsommardagen.. 

Midsommar i år spenderas som de flesta midsomrar gjort - hemma i Orsa i Dalarna. Jag och Henrik passar på att åka upp för att träffa familjen, slippa ha täckning på mobilen, bli myggbitna, äta upp oss och se på cykel. 

Cykel-SM går på Sollerön den här helgen så vi passar på att stå vid Gesundaberget och heja. Man har svårt att förstå att man orkar upp för den backen 6 gånger, när tävlingen är 20 mil. Mattias Brolins cykeldator visade ett snitt på 40,5 km/h på dom 20 milen som kördes. Imponerande.

I onsdags var det dags för etapp 10 på Pro Tour. En etapp som saknade många starka tjejer pga SM. Henrik fick agera hjälpryttare ytterligare en etapp och vi tog alla andraplatserna bakom Madde och skrapade ihop 8 poäng, vilket var mitt mål för etappen. 

Nu är det snart dags att åka in och se på damernas linjelopp. Heja Madde.