- En blogg om träning, livet och min väg mot Kalmar Ironman 2014.

måndag 29 augusti 2011

Smärta, då vet man att man lever - eller hur var det nu?

Att vakna med smärta är inget man önskar någon. 

Igår sprang jag distanspasset med Knallen. 16 km i ett skönt 6.30-tempo. Jag kände mig fräsch, men det som hämmar mig fortfarande är min förbannade höft. Efter runt 8 km började jag få lite känningar i den, men som gav sig efter några km till så att jag fick avsluta passet smärtfri.

Men idag..

Jag vaknade med en inte så rolig smärta i höften som känns så fort jag går på den. Frustrerande. Att bli tvingad till vila efter varje "riktigt" pass man gör är fruktansvärt frustrerande, särskilt för en tävlingsmänniska som mig. Jag hoppas på att jag snart blir bättre. Jag får helt enkelt uppsöka en idrottsläkare om problemen fortsätter, för så här kan det ju inte få fortsätta.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar