I morse var det upp tidigt igen. Backintervaller stod på schemat och klockan 9 så gav vi oss iväg mot vår fruktade backe. 580m lång och det tar för dom bästa ca 4 min att springa upp för, den bästa tiden jag gjort är 4.20, men annars är jag rätt stabil runt 5 min. Nu när det är snö i backen är det nått helt annat, mjölksyran tar tag i kroppen betydligt mycket tidigare och att glida bakåt varje steg man tar gör det mer psykiskt jobbigt än vad det redan är.
Men vi klarade det, alla klarade det! Det är just det här som är så fantastiskt med den här gruppen. Vi har alla helt olika bakgrund, förutsättningar och mål, men ändå har vi lyckats så att alla tycker att det är så sjukt roligt! Att ta sig upp en lördagsmorgon och ta sig till gymmet innan klockan 9 när det regnar isbitar från himlen och man vet att man har 1,5h framför sig med ren pina. Att man får nästan 10 personer att göra en sådan sak varje lördag måste bara bero på ren vilja och att vi har så sjukt roligt ihop.
Jag vaknade i morse med en tanke i huvudet, "idag vägrar jag att springa, jag stannar hemma, jag gör det bara inte". Men ändå står man där utanför gymmet klockan 9. Jag skulle aldrig strunta i ett pass för att jag inte orkade gå, aldrig. Man är ett lag och att vara där är ett måste.
Passet för mig idag gick helt okej, jag är inte inne i någon superperiod, men kroppen reagerar och gör det den ska göra, på en godkänd nivå.
Jacob efter sista intervallen, finns inte många med den här killens vilja..
Här var vi som genomförde passet idag..
Efter första intervallen, att få luft här är prio ett..
S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar